Skåpsrensarsoppa

På grund av budgetmissen, så blev det idag skåpsrensarsoppa till lunch idag, linssoppa misstänkt lik dhal.

Den blev väldigt god med röda linser, ett paket tomat, grönsaksbuljong, kokosmjölk, vitlök, ingefära, koriander (både färsk och mald), hel spiskummin, chili (både färsk och en habanerosås som ligger i kylen), potatis, stjälkselleri (för att den höll på att bli dålig, den gjorde nog varken till eller från), pressad lime och gräslök (av lathet, jag orkade inte hacka lök)

Proportioner: Gå på känsla, smaka av med limen så att det blir lagom syrligt.

Annat: De kryddor som vinner på att man fräser dem i olja innan man har i dem i maten, fräser man i olja innan man har i dem i maten.

Koka tills potatisen är mjuk.

20180520_1147271128983555.jpg

Ovanstående är ett exempel på varför jag sällan förmedlar recept på saker som inte har kommit till mig i form av recept.

Omstart

Min första kontakt med bokashi var positiv. Det luktade inte det minsta illa om man inte har något emot en lätt syrlig doft i stil med inlagd gurka, då egentligen bara när jag har tappat av lakvatten och när jag har öppnat hinken för att slänga ner något.

Nu har jag förstått vad som menas med att det kan lukta illa. Jag vet inte om det är det som är orsaken, men jag hade glömt att tappa av lakvatten. Jag gjorde det, det var ganska mycket men det luktade fortfarande lite. Så jag funderade på om vi inte hade sprayat på tillräckligt med vad det nu är man sprayar på. Så jag gjorde det. Men i morse upptäckte jag att jag inte hade stängt locket på hinken ordentligt. Så jag tänker att det där med en syrefri miljö inte riktigt är något som min bokashi har fått.

Det är nog bara att börja om från början, tappa av ordentligt och slänga det här i dubbla påsar i vanliga soporna. Det luktar inte lika illa som det gjorde innan jag stängde hinken, men jag vet ju att det kan vara så mycket bättre.

 

Min crockpot

När jag har en ny sak som jag är jättenöjd med, så är det något jag vill visa för alla. Jag vill berätta hur fantastisk den är och hur stor nytta jag har av den.

Men det intressanta är ju egentligen långt senare, när nyhetens behag är över och den antingen har fått en plats i tillvaron eller också är bortglömd i något skåp.

Så idag tänkte jag visa min crockpot! Jag köpte den i April förra året och just nu står den på diskbänken och kokar kikärtor.

Jag använder den inte hela tiden, men periodvis använder jag den riktigt mycket. Att kunna sätta på en soppa eller gryta innan man åker iväg någonstans och veta att maten är klar när man kommer hem är värt en hel del.

Jag har en stor variant, över fem liter om jag inte minns fel. Grytan går att också använda på spisen, till exempel om jag vill fräsa något innan jag sätter igång själva grytan, så det sparar  disk – inte mycket men litegrann. Den har en timer, vilket innebär att jag kan ställa in hur länge den ska vara på och sedan slår den över till uppvärmning.

dsc_0145.jpg

Det kan vara lite väl mycket hallelujastämning omkring dem, det finns de som påstår att maten ska bli nyttigare men det skulle jag vilja ha lite belägg för innan jag tror på det. Tills dess tror jag att det är lite som allt annat som har gjort något lättare i folks liv, de tillskriver det alla möjliga egenskaper när det egentligen borde vara tillräckligt att vara bara vad det är – ett smidigt sätt att laga mat.

När man ändå håller på… 

A har problem med huden och hans syster nämnde att hon hade haft det men att det försvann när hon slutade med mjölk. Så det kändes dumt att inte prova åtminstone…

Kanske gick jag lite till överdrift när jag handlade idag, men kokosmjölk använder vi rätt mycket iallafall, havremjölk och havregrädde vet jag funkar åtminstone till matlagning sedan min syster var vegan, margarinet är väl ok men det är ju inte smör… Lite får man väl offra för den goda sakens skull (vi har fortfarande mjölkprodukter hemma, men om det här funkar lär jag väl åtminstone till vardags få äta likadant när de är slut )

… men låt oss nu odla vår trädgård. 

Jag hade inte köpt grönsallad sedan jag börjat odla egen, både inomhus och på den franska balkongen.

Men strax före semestern hände något som är varje hemmaodlares nemesis och mardröm. Thrips. 

Först ägnade vi oss åt “rädda vad som räddas kan”, men till slut bestämde jag mig för en nystart, slaktade chilin, slängde allt och sådde nya frön. 

Och där är vi nu. 

I stället finns salvia, koriander, persilja, asiatisk kål, senap och basilika. Sallad trivs bäst ute, så den får vara ute. 

Fick jag önska något så hoppas jag att jag kan få min käre sambo att göra sig av med sina ninjakaktusar, så att det inte finns något kvar som kan smitta.