I förrgår fick jag min andra spruta. Jag vaccinerade mig i Danmark, då det var de som erbjöd mig först (jag tror att jag hade fått ungefär 1.5 vecka senare om jag gjort det i Sverige)
Jag hade lite ont i armen igår och var väldigt trött, annars inga större men.
Det ska bli skönt att kunna åka till jobbet utan att få pinnar uppstoppade i näsan.
Efter två månaders arbetande hemifrån kände jag “Det här funkar inte!”. Inte om själva arbetet, det gick faktiskt över förväntan. Men så mycket av den vardagliga motionen som jag får genom att åka till och från jobbet, socialisera med folk och den stundtals lite väl dyra motionsformen “shoppingmotion”, hade ersatts av den korta promenaden från sängen till arbetsplatsen och den lika korta promenaden från arbetsplatsen till köket. Visst tog jag en och annan promenad och till och med en joggingtur ibland, men det vägde inte upp för tappet av den motion jag hade inbyggd i vardagen.
Så, för att göra något åt det gick jag och köpte mig en aktivitetsklocka. Närmre bestämt en Fitbit Charge4. Jag är hyfsat nöjd med den och jag skulle tro att den har fått mig att röra på mig mer. Jag har ställt in ett ganska lågt antal steg som mål varje dag, jag överskrider det i stort sett alltid men när jag inte gör det vill jag att det ska vara enkelt att ta sig ut och ta itu med det sista genom en kort kvällspromenad.
Jag har fått för mig att jag ska bli mer välklädd. Därför har jag sökt igenom det stora internet efter i inspiration där människor med olika perspektiv ger sina synpunkter på ämnet.
Jag tänkte skriva om vad jag tar till mig, men det är mycket roligare att skriva om vad jag inte tar till mig!
Det finns många listor på plagg man “inte får ha på sig”. Leggings är på allas listor, t-shirts såg jag på en lista. Någon måtta får det vara på uppblåstheten!
Det finns mycket om vilka färger man passar i. Jag hade gärna haft koll, men inte så gärna att jag vill lägga energin på det. Jag föreställer mig att det räcker att det känns bra när jag kollar i spegeln.
Man ska ha få färger om man vill se mer elegant ut, det stämmer säkert.
Jag är helt med på att man ska vara hel och ren och ta hand om sina saker (något jag jobbar på att bli bättre på), men jag tänker inte kassera plagg bara för att de är lite urtvättade. Jag kanske inte tar på mig mina mest urtvättade kläder på någons bröllop, men jag använder dem inte bara hemma.
Skärp använder jag för att hålla upp byxorna. Många tipsar om att använda ett skärp för att markera midjan, att man ska markera det smalaste stället och man ska inte ha pIagg (t.ex tröjor) som bara är raka och slutar på det bredaste stället.
Vi har slutat med dagliga utmaningar, men jag fortsätter animerandet.
Min syster och jag har en daglig animeringsutmaning på twitter, vi turas om att föreslå ett tema.
Jag kanske inte har blivit bättre på att rita, men jag tycker nog att jag har blivit bättre på att animera.
Idag fick jag en kommentar som jag har förstått är ganska vanlig att få när man har gått ner en del i vikt. “Men nu får du inte fortsätta gå ner!”
Först blev jag irriterad för… min kropp! Men jag tänker att det nog var välment och har man inte varit i situationen kan det nog vara svårt att sätta sig in i.
Misstaget man gör, är ju att jämföra mig som jag ser ut nu med mig som jag såg ut när jag var som tjockast. Inte med någon objektivt sund kropp, inte med mig innan jag gick upp all den vikten, inte med någon annan människa överhuvudtaget- enbart med mig när jag hade nått en nivå av att jag inte längre står ut och jag måste göra något åt det.
En person som inte känner mig sedan innan skulle inte tänka”oj, hon är smal!”, jag skulle kunna tappa tio kilo till och ingen som ser mig för första gången skulle reagera på att jag var ovanligt smal, men… men jämfört med mig själv när jag var som störst: En minskning med 18% märks så klart.
Jag tvivlar inte en sekund på att den som säger en sådan sak menar väl, men tänk efter först. Människor som lägger sig i vad man ska och inte ska göra med sin kropp är ganska tröttsamma och det ska ganska mycket till för att det ska vara befogat.
Min frisör behövde en färgmodell till sitt gesällprov, det lät ju spännande och då jag totalt hade glömt att jag skulle spela gitarr den dagen tackade jag ja.
Vi förberedde oss genom att jag kom in några dagar i förväg och hon diskuterade vad hon tänkt göra med en kollega. Själva provet visade sig vara i Helsingborg. Det var tre examinatorer och innan vi kunde börja så skulle en examinator signera ett papper där hon beskrivit vad hon skulle göra och vilka färger hon tänkt använda. En annan examinator gick runt och tog bilder på hur vi såg ut innan.
Hon satte igång att jobba och det snabbt, förmodligen snabbare än vanligt. Jag fick fina aluminiumslingor och allt såg mycket fint ut.
Efter tvätt, föning och styling såg det ut såhär.
Den här beställningen hade jag glömt. Ett resultat av en sömnlös natt i kombination med en telefon vid sängen …
Det var väldigt längesedan jag spelade gitarr aktivt, men nu har jag alltså börjat igen. Jag är långt ifrån toppnivå, sådant jag upplevde som enkelt … är inte det.
En vanlig fråga för gitarrister som jag nästan hade glömt, är naglar. Naglarna på högerhanden påverkar klangen och även om det finns de som helst spelar utan naglar, så vill de allra flesta ha starka, lagom långa naglar som inte går sönder. Så idag sitter jag och friskar upp mitt minne i nagelunderhåll.
Jag tänkte göra det mest grundläggande. Se till att fila dem regelbundet (ojämna naglar har en tendens att reva sig) och smörja in dem. Jag minns att jag brukade måla dem med nagellack också, men jag är inte helt säker på om det faktiskt är något bra.
Jag har letat på nätet efter om det finns något nytt att lära sig på området. Så nu vet jag att en metod för att räta ut en krokig nagel är att värma en sked (till exempel med en tändare) och sedan hålla den under nageln så att den blir rak.
Jag är inte där än.
