Glass

De senaste veckorna har jag undvikit platser med för mycket folk. Inga restauranger, ingen fika på stan, möjligen en kopp kaffe i en pappersmugg att avnjuta på en avskild plats.

Glassen på bilden har inget med inlägget att göra, men jag ville lägga in en bild på glass!

Men idag har jag ätit glass. Inte färdigpacketerad glass från Ica, utan kulglass från ett riktigt glasställe. Två kulor, pistage och hallon.

Vi satt en stund på den tomma bänken utanför affären, med varsin glass i handen och för en kort stund kändes det nästan som vanligt.

Fem vanliga invändningar mot minimalism

Jag identifierar mig visserligen inte som minimalist, men jag sympatiserar med den och har rört mig mer i den riktningen med åren. Jag antar att det är därför google tror att jagär intresserad av alla artiklar som kommer med en “ny, vågad vinkel” genom att kritisera minimalismen. Jag tänkte kommentera fem vanliga invändningar.

Minimalism bidrar till sopberget

Visst är det så att många gör sig av med saker, för några år sedan gick jag igenom en stor del av konmari och ja jag både skänkte och slängde saker. Har jag därmed gjort mig skyldig till resursslöseri? Visst har jag det, men långt tidigare. När jag köpte sådant som varken jag eller någon annan ville ha sedan. Själva utrensningen däremot… jag ser den som en direkt orsak att det tog månader innan jag kunde köpa något och även nu när jag köper saker så är jag mycket mer kräsen. Visst kan man tycka att jag borde ha skänkt mer och slängt mindre, men just då var det inte ett alternativ. Och för att vara krass, om jag behållit allt … jag tvivlar på att mina efterlevande skulle göra en bättre sortering när deska röja mitt dödsbo.

Minimalism är elitistisk

Jag förstår att man kan få den bilden, en del av filosofin är ju att lägga mer tanke på det som väl köps och det finns definitivt de som gör val som inte är tillgängliga för alla. Fast jag vill påstå att det har med världen att göra. Livet är lättare och andra möjligheter öppnar sig för den med pengar. Till och med när det handlar om att inte överkonsumera.

Minimalism leder till mer shopping

Jag tvivlar, hela grundtanken är ju att inte överkonsumera, så om någon börjar shoppa mer så är det nog något annat än minimalism de ägnar sig åt.

Mycket snack och liten verkstad

Absolut, i alla grupper med människor som vill göra. en livsförändring, så kommer det att finnas de som hellre pratar om det än faktiskt gör något. Det betyder inte att förändringen i sig är fel.

Minimalisin är inte lösningen på allt

Nej, det är den ju inte. Det finns förmodligen de som har lite för höga förväntningar på den. Men jag tror generellt att många an plocka upp något positivt.

Summering,

Jagär inte minimalist, men jag tror generellt att vi i många delar av världen behöver bli bättre på att använda det vi har och bara köpa det vi kommer att använda. Jag mådde bra av att gå igenom mina saker och göra mig av med sådant jag visste bara låg där, det påverkade mig också att bli mer restriktiv med vad jag köper.

Det betyder inte att det inte finns folk som är minimalister som agerar galet i vissa hänseenden. Såklart, att bli minimalist är inte ekvivalent med att bli perfekt och immun mot misstag.

Mina senare utbrott av fåfänga

Jag vet inte om det framgår av bloggen, men jag har på äldre dagar ägnat både mer tid, tanke och pengar på mitt utseende. Det han ju tyckas vara en dålig utveckling, är man trygg i sig själv behöver man inte lägga tusenlappar på hur man ser ut och gå vidare. Och det kan man ju tycka, man kan tycka mycket om det mesta och ibland har man rätt och ibland har man fel. Men jag vill påstå att ett så kategoriskt förhållningssätt missar en viktig detalj: “Vad är det som är utgångspunkten?”

Det är väl fint att jag aldrig har tyckt att smink är nödvändigt, att jag aldrig haft behov av dyra märkeskläder, att jag alltid varit nöjd med mig själv som jag är? Ehm … om det vore så att jag alltid hade varit nöjd med mig själv som jag är.

Smink. Nu är jag inget större fan av smink, framförallt för att jag tycker att det verkar vara en jobbig vana att upprätthålla. Men att orsaken till att jag aldrig blev en sådan som sminkade mig skulle vara självförtroende?! Snarare motsatsen. Att jag inte började använda smink när jag var yngre handlade inte om att jag var nöjd med hur jag såg ut utan om att jag inte trodde att smink skulle göra något bättre iallafall, att jag var ett hopplöst fall. Smink, märkeskläder, piffiga frisyrer … om jag inte ägnade mig åt sådant kunde jag åtminstone ge illusionen att jag inte brydde mig.

Nu är det ju inte så att jag har gått igenom livet och känt mig fulast i världen, men jag har definitivt aldrig varit någon som är snygg och jag har inte riktigt sett det som något jag kan påverka.

Det är i det ljuset man kan se att jag (stundtals) har blivit fåfängare på äldre da’r. Och jag tycker faktiskt inte att det är så pjåkigt.

Utanför komfortzonen

Före sommaren hade vi en workshop på jobbet. En av de övningar vi hade var i storytelling, vi skulle berätta en “success story” och jag som tycker att det är kul att skriva berättade en saga om en julfest vi hade för tre år sedan. De som var men verkade uppskatta den. Kanske lite för m,ycket, för när vi planerade för infomötet idag ville de att jag skulle berätta den för alla.

Det är en sak att improvisera inför 8 personer det är en helt annan sak att upprepa samma sak tre månader senare inför +50…

Hursomhelst, med bilden nedanför i åtanke genomförde jag det. Jag stod inför alla kollegor och berättade en julsaga på danska.

Och jag överlevde.

Det ljusnar

Snart syns solen. Sirliga strålar söker sig sakta fram i staden som skonsamt samlar sina sömndruckna själar. Själar som skaldar. Själar som sjunger. Själar som steppar. Själar som slavar. Samtidigt. Skaldande, sjungande, steppande slavar de.

Ljuset säger att dagen kommer. Ljuset är en ljudlös fanfar över dagen. Ljuset ljuger; En dag skrev de av glädje. En dag sjöng de av glädje. En dag dansade de av glädje. En dag gör de det igen. En dag är inte nu.

Det ena leder till det andra

Om jag inte hade läst ryska, så hade jag inte haft ont i fingertopparna just nu.

För några år sedan fick jag den briljanta idén att gå med i en rysk sånggrupp för att hålla min ryska vid liv. Gruppen bestod främst av kvinnor från Ryssland och Ukraina och så var det jag. När jag var med, var det också en man som ledde en kör som skulle framträda tillsammans med vår sånggrupp – vi stod för det oborstade och genuina medan kören faktiskt kunde sjunga på riktigt. Kören har ofta samarbeten  på olika sätt, bland annat har de haft uppträtt tillsammans med en gitarrorkester som jag aldrig hade hört talas om.

Så för en vecka sedan delade körledaren ett inlägg om att gitarrorkestern sökte nya medlemmar. Jag hörde av mig till dem och … nu har jag fått hem noterna och ska vara med när de repeterar nästa söndag.

Så nu har jag suttit och övat så att fingrarna nästan blöder.

Eller som mamma brukar säga: “Om inte om hade varit hade katten varit kung”



Minimalism på internet.

Man skulle nog kunna säga att jag flirtar med minimalismen, jag gillar grundtanken om att man inte behöver så himla mycket egentligen. På grund av det har jag läst blogginlägg, artiklar och forumdiskussioner på temat och det har utkristalliserat sig ett antal huvudpersonligheter som är engagerade i frågan:

Frälsarna har upptäckt något som har varit livsavgörande för dem och nu vill de övertyga alla andra om att de också borde bli minimalister. I grunden vill de väl, men är inte alltid så lyhörda.

Fundamentalisterna kan inte förstå varför någon överhuvudtaget skulle äga mer en ett par jeans eller ett verktyg som bara går att använda till en sak. De ifrågasätter starkt andra minimalister som enligt dem inte är minimalister på riktigt när de dristar sig till att köpa saker som de själva skulle ha valt att köpa.

De ängsliga minimalisterna vill ha guide och vägledning. Hur många klänningar är egentligen ok att äga? Borde de göra sig av med sina gardiner? Får man behålla prydnadskatten som var en femårspresent från mormor? De vill ha en handbok och en stark ledare.

De problematiserande minimalisterna suckar åt det bristande politiska engagemanget och ropar “klassanalys!”. De anser det djupt problematiskt att folk blir minimalister av så egoistiska skäl som att det ger dem livskvalitet.

Kritikerna av minimalism skriver långa texter om varför minimalism inte är lösningen på alla problem som finns i världen. Det är ofta ett lyckat drag för de som är tillräckligt kända, då det kommer att generera mycket trafik till deras sidor med folk som vill berätta för dem varför de har fel.

Häcklarna vill berätta för frälsarna varför de har fel, de söker luckor i deras resonemang och om de kan utpeka någon som hycklare är deras dag räddad.

 

Sedan har vi förstås alla de som helt enkelt lever sina liv och är nöjda med de val de har gjort. Dem ser man dock inte så tydligt i dessa sammanhang, då de redan har begränsat sin skärmtid och sitt deltagande i evighetsdiskussioner på internet.

 

Tankar om prepping

Att prepping är en trend är ganska uppenbart och det är väl något bra. Alla tjänar både på att ha en grundläggande beredskap själv och att så många som möjligt runtomkring dem har det.

Jag ser inte mig själv som prepper av flera orsaker. För det första gillar jag inte ordet, för det andra finns det inbyggda åsikter och attityder som visserligen inte alla som kallar sig prepper har men som definitivt är överrepresenterade, för det tredje är jag inte speciellt förtjust i etiketter överhuvudtaget så jag har inget intresse av att sätta en på mig själv, för det fjärde tycker jag att grundläggande beredskap borde vara så självklart att man inte behöver ett speciellt namn för att ha det (ingen skulle komma på att kalla sig något speciellt bara för att de har ett buffertkonto eller för att de sopsorterar).

Däremot, området i sig är intressant. Jag är med i en preppergrupp på facebook som lyckas hyfsat med att hålla det på en ok nivå utan alltför mycket politik och pseudovetenskap. Allt är inte bra såklart, men den som enbart befinner sig i sammanhang där alla beter sig exakt enligt de egna önskemålen, kommer inte ens kunna vara ensam.

Den som råkade snubbla in här i sökande efter information om hur man ska komma igång med sådana här grejjor, ska nog söka sig vidare – allt jag gör är filtrerat genom min situation och jag är inte på något sätt expert. Ett förslag är att börja på Din Säkerhet eller nybörjarguiden på Urvakens blogg.