
Något från ugnen börjar lukta bränt!
Jag har gjort ett eget julkort till min närmaste kollega.
Julfesten kom och gick. Jag måste se till att bli hyfsat mätt på den första tagningen som är fiskrätter, för jag vill helst inte äta danskt griskött och vid andra tagningen är det bara brödet som inte innehåller det (jag tog lite hönssallad och försökte undvika baconet).
Det finns folk som älskar den här sortens fester. Jag är inte en av dem, men jag uppskattar hur välarrangerat det var.
Imorgon är det julfest på jobbet. Jag prioriterar det till en viss gräns, jag är med och äter (mest panerad fisk, bröd, smör och ris à la malta), jag dricker alkoholfritt för det är skönt att kunna köra bilen hem.
Jag antar att jag helt enkelt inte är den festligaste kollegan…
Det är ok, någon ska ha rollen”tråkmånsen” också.
Ibland blir jag irriterad när min sambo flyger med drönare inomhus
Ibland bryr jag mig inte alls.
Idag animerade jag det.
Det finns en princip jag har tagit med mig under tiden jag har gått ner i vikt och hur självklart det än kan tyckas vara, är det värt att upprepas: “Jag är fortfarande samma person!”
Jag tror inte att det går att lyckas på sikt utan att ha det i åtanke hela tiden. Jag kan inte bygga en livsstil på att jag blir person jag inte är, det är dömt att misslyckas.
Jag är inte en sådan som fortsätter träna oavsett vad som händer, jag har inga konkreta planer på att ändra min livssituation och min viljestyrka kommer varken att bli bättre eller sämre än tidigare.
Äkta förändring måste utgå från den jag är. Önsketänkande tar mig ingenstans.
Jag tänkte skicka ett hemmaanimerat julkort till mina kollegor i Europa Nord. Ungefär såhär (japp, sparkgiffen med tomteoutfit) …
Jag tänkte som en slags adventskalender försöka posta något varje dag fram till julafton. Idag är det lätt, 1:a advent som det är … Jag gjorde en ljusgif! I morgon har det gått en månad sedan min första animation någonsin.